Sunkhak i Majorna - finns det nått annat? Jo visst gör det det men det hör inte hit.
Den här gången var jag först på plats och efter en mastig cykeltur på svärfars hoj var jag törstig. Direkt vid ingången ser jag Weiron Holmberg eller åtminstone en herre som var lik den gode Weiron. Med både jacka och klassisk gubbkeps sitter han - till min förvåning- med ett glas av husets vita och blickar ut genom fönstret. Ytterligare tre gäster sitter för sig själva och svalkar strupen.
Jag slår mig ner och bläddrar i en papperstidning och klunkar Falcon på flaska - fatöl finns inte.
Sunkkollegan dyker upp och har upptäckt en uteservering i anslutning till lokalen. För att komma dit måste man ställa ölen i baren, gå ut genom entrén och runda huset för att komma till verandan. Självklart gör vi detta.
Utan att vi frågar förklarar Mother Superior att kocken är sen och förbereder mat. Kocken har heller inte ställt fram tillräckligt med stolar. Mother Superior gör ett ilsket karateslag i luften åt kockens håll.
Vi beställer givetvis tre små rätter och mer öl. När vi har kommit halvvägs genom den friterade maten ropar en herre att vi skall hjälpa damen. Vilken dam? Jo, damen med rullator som vill upp för de tre trappstegen och ansluta sig till den hojtande herren. En av hjälper damen och den andra bär upp rullatorn.
Jägersdorffsplatsen kastar sitt muller, ljus och doft mot oss. I bakgrunden tronar bockkranen på Eriksberg som är ifärd med att bli målad. Larmet från passerande spårvagnar överröstar oss ibland. Samtalet flyter på utan avbrott dock.
