torsdag 31 mars 2022

Sunkhaksklustret i Gamlestan

Likt våren vaknar sunkhaksbloggen äntligen till liv och ruskar av sig göteborgsvintern. Vi vet att ni har längtat. Vi ber om ursäkt, livet har kommit emellan. Men den som väntar på nåt gott osv.





Denna soliga lill-lördag bestämmer vi oss för att ta oss ut till Gamlestan på hjul. Klockan 16.01 stämplar vi ut från kontoret i centrala Göteborg. Jag är givetvis cykelburen, men min sunkhakskollega står redo med en elsparkcykel som senare ska visa sig bli ett megafiasko. Utanför Operan står vår trogne vän och läsare Erik redo att slå följe. Vi cyklar längs med älven, stannar till vid Gullbergs Kaj och njuter av vårsolen. Betelskeppet har tvingats lägga till på Hisingssidan av älven. Vägen till Gamlestan ligger öppen, men kollegans elsparkcykel befinner sig plötsligt utanför affärszonen o totalvägrar rulla en endaste meter till. Det blir till att åka tillbaka inom komfortzonen, men nu ska den jävlas o vägrar att bli utcheckad. Själv föreslår jag att han ska skicka ner den i älven, men han har redan hamnat på en annan elsparkcykelleverantörs svarta lista och vill inte bråka.



På Brahegatan, i hjärtat av Gamlestan ligger restaurang Sorrento. Trots det italienskklingande namnet är stället den första persiska restaurangen i Göteborg. På senare år har man alltmer utvecklat sig mot en minst sagt udda kombo av sunk och veganvarianter av traditionella persiska grillrätter. En stor stark Falcon går loss på 50 kr och kobiden är helt okej. Jack Vegas-maskinerna är placerade lite avskilt och en spellista med technovarianter av klassiska hits går på repeat.



Efter avslutad måltid är det dags att besöka grannpuben Usagi, eller www.usagi.se som det står på skylten ovanför entrén. Här är det fullknökat och gemytligt. Klientelet verkar alla känna varandra och stämningen är på topp denna onsdagskväll. Kinesisk kitsch pryder interiören men menyn skvallrar om ett internationellt kök med såväl kinesiska, indiska, indonesiska, persiska o japanska delikatesser. De lockar t.o.m med barnmat och vegansk svensk husmanskost. Här finns nåt för alla smaker. En stor stark på 50 cl-flaska går loss på 55 kr, välj själv mellan Falcon eller Mariestads.



Det dröjer inte länge förrän sällskapet vid grannbordet söker kontakt med oss. Utbölingar är ett kul inslag. En härlig och pratglad kvinna i sina bästa år gissar våra stjärntecken och personlighetstyper, ivrigt påhejad av de övriga i sällskapet. "Du är vattuman", "ditt element är jord". Snart ansluter även fler stammisar i denna gruppanalys. Att få våra karaktärsdrag gissade av ett helt stammiskollektiv hade vi inte riktigt förväntat oss av kvällen.


När Dröm-Sussi flyttar över till vårt bord och ger mig komplimanger för mina vackra ögon är det dags att börja avrunda kvällen.

Med örat mot marken

 

Aprilväders mars. Just den här dagen skiner solen över staden och vinden är härligt kall. Vi tar en tur via drömmarnas kaj till stadens kanske



märkligaste stadsdel- Gamlestaden. En del av Göteborg som står med ena benet i det gamla Sverige (1999) och en exploatering som verkar ha kommit av sig. Gentrifieras Gamlestaden på samma sätt som Haga så har Gamlestaden en lång väg att gå. Tack och lov för det.

Bloggen har vid detta tillfälle med sig en observatör som är flitig läsare av bloggen.

Vi börjar på Sorento. Två män serverar oss öl. Och sedan Kobide. Alla är hungriga och vi äter med god aptit och sköljer ned de goda spetten. Paketerat Lätta- smör finns på tallriken för att få riset både glansigare lättare att svälja. 

I taket finns fejkbjälkar som drar tanken till ett engelskt hus eller pub på landsbygden.

Vi beställer ett par öl till. Jack Vegasmaskinerna längst in i lokalen står ensamma. Tre tv-apparater visar olika program utan ljud. Efter hand droppar det in ytterligare ett par-tre gäster som både äter och dricker. Gästen som sitter vid baren och pratar med ägaren verkar vara stammis.

Muggen är som hämtad från 1970-talet med en äldre pissoar, oläsbart klotter och en uppmaning via ett klistermärke att tjuvåka i kollektivtrafiken ”Nolltaxa ger dig guld och gröna skogar”.

Mätta och belåtna lämnar vi lokalen och tar några steg till nästa Sunkhak i den delen av stadsdelen som ännu inte nåtts av John Scotts, 7-eleven, McDonalds och Espresso house.

Inte ens elsparkcyklar har räckvidd hit.