Sunk i nostalgins tecken. Kortedala har alltid varit utom räckhåll men ändå alltid närvarande. Kanske hade jag en tjej här för länge sedan. Eller så är det namnet som påminner mig om Staden så mycket. Kortedala går enbart att säga på gøtebørsska.
Vi möts upp på Pub 20+. Vi ignorerar vad namnet kan tänkas betyda - både vad gäller uppenbara och hemliga betydelser. Puben är trevligt inredd med några få gäster. Även möblemanget är trevligt. Trevligare än ett sunkhak.
När min sunkkollega är på muggen överhör jag bordsgrannen säga ” När jag jobbade hade jag alltid en klocka”. Skönt att slippa klocka, tänker jag Och tittar på telefonen för att se vad klockan är. 17:12.
Jack Vegas lyser blått som om de inte fungerar. Vilket de inte gör. Ingen spelar.
På bordet ligger en matta som har reklam för någon bedräglig IPA. Vi städar undan mattan och placerar våra Gränges på bordet och beställer pommes att dela.
Stämningen stiger och få folk blir fler folk. Fler Gränges och förundrade blickar från oss. Så många folk! Så förstår vi att det är Quizkväll.
Vi undanber oss deltagande och beställer in hamburgare och thaimiddag nr 5. Hamburgaren visar sig vara oätlig men thaimiddag nr 5 slinker ned utan obehag.
Publiken är svensk i orten. Stämningen är hög med undantag för några dystra stammisar (?) som vägrar ta av sig sina tjocka jackor med huva vid baren. Stammisarna - liksom vi - deltar inte i quizkvällen.
Vi rundar av och vill ta foton på publik, interiör och diverse skyltar men avhåller oss. Ingen ska behöva känna sig exotisk om han inte vill.
