Fyra blev tre på Andra Lång

Den mörka delen av Andra Lång - dit solens strålar inte når - rymmer inte mindre än fyra välbevarade Sunkhak. Sunkhaksbloggen satsar sig ur krisen med ett obeprövat grepp. Min sunkkollega hävdar att vi ska besöka alla fyra sunkhaken. Jag missförstår genast och börjar kolla kalendern efter datum. Då förstår jag att vi ska besöka alla fyra på rad. Idag. Ikväll. Sagt och nästan gjort.

1. SEJDELN - the sky is the limit
Vi möts av en stor svart hund som når mig till midjan. Jag rundar hunden eftersom den sitter mitt i entrén. Publiken är klassiskt skolade sunkhaksbesökare. En äldre herre sitter i hörnet och tycks fastnitad på stolen framför en av spelmaskinerna. Gästerna håller avstånd vilket troligen inte beror på rådande pandemi - man vill vara för sig själv helt självmant.

Indiern med backslick i baren häller upp två kalla. Hunden väntar på någon och tittar längtansfullt ut på gatan. Själv tittar jag i taket. Där hänger sejdlar. Påhittigt och en helt ny dimension i sunkhaks- sammanhang. Jag ger mig på att räkna antalet sejdlar men ger upp. Maten är dyr och vi är hungriga men finner inget som lockar. Vi packar ihop och går vidare. Jag kastar en blick upp mot taket och tänker att - the roof is the limit.

2. KELLYS - Ich brauche keine Politik
När vi kliver in följer alla 8 gästerna med blicken. Utom bartendern. Studenternas ölhak och även en del av mitt studentliv när det begav sig. Den engelske bartendern är ung men ser gammal ut. Han häller upp varsin kall och ger oss menyn. ”De e ju bara veganskt” slinker det ur mig i ett okontrollerat politiskt inkorrekt ögonblick. Bartendern ser medlidande på mig och pekar på menyns ”Köttburgare” samt understryker att några av pizzorna har en del kött på sig. Jag samlar mig och är tillbaka i det inövade politiska moduset. Lika lite som jag skulle beställa en Wallenbergare på en kineskrog skulle jag beställa en ”Köttburagre” här. Vi tar ölen och slår oss ned i ett bås.

Jag placerar ölen bredvid hammaren och skäran. Svansföringen här är högre och publiken yngre men kvalificerar in som sunk enligt sunkhaksbarometern. Runt i lokalen hänger vimplar och sorgliga målningar med - vad jag tror -motiv på zombies och valkyrior. Vi är än mer hungriga och drar i oss ölen och går vidare. Ett politiskt sunkhak med politiskt korrekta ambitioner - troligen helt oavsiktligt.

3. KINGS HEAD - Bonus liber
Doften som slår emot oss är den bästa så långt. Mat! En övervintrad manlig överliggare berättar sin livs historia för en kommunal administratör i båset mitt emot oss. Återigen en indier som bara tar emot beställningar vid borden - på grund av rådande läge. Vi tar vår tredje öl som serveras snabbt. Min sunkkollega frågar vad buffén kostar. ”Its included with your drinks, sir.” Vi tittar på varandra och går i flera omgångar och hämtar kycklinggryta, köttgryta, tung sallad och pepperoni. Medaljong- tapeten tittar lugnt på mig medan jag äter.

Vi tar ytterligare en öl mest för att vi är törstiga efter maten. Ett par snus, dekadent samtal och tjuvlyssning på de andra gästerna som diskuterar kommande inställda gig.

Muggen förtjänar ett extra omnämnande. Den ligger i anslutning till buffébordet och har en konstnärlig inredning. Helt främmande för medaljongtapeterna gör den sig gällande i en smula överdriven iver att osa sunk. Vi känner oss psykiskt och fysiskt mätta och sparar Queens Head till nästa sunkhaksinlägg. Men bonus liber! Gratis är gott!