Fan vad det händer grejer i den moderna människans liv ändå. På två år har jag genomgått kärlekskriser och sammanbrott, sett min avkomma växa, bytt jobb, gjort en cykeltatuering, trotsat naturens krafter och genomlevt mentalt påfrestande nedflyttningsstrider med Blåvitt.
Nästan två år sedan jag sist bemödade mig med att skriva. Dock har inte en dag gått utan att jag tänkt att jag borde skriva. Men jag har inte haft det i mig helt enkelt. Jag får skylla det på livet i allmänhet och SSRI i synnerhet. Min skrivkramp sammanfaller kusligt väl med att jag började med antidepp. Detta lilla mirakelpiller som varsamt tar oss igenom livets upp- och nedgångar, som tar udden av den matigaste delen av tillvaron. Men som också, tyvärr, för min del, har inneburit en våt kemisk filt över den kreativa delen av amygdalan. Varför hänge sig åt att skriva när du apatiskt kan scrolla dig igenom nån random twittersida med korta videoklipp på folk som ramlar o slår sig?
Jag vet, det här skulle ju vara en renodlad sunkhaksblogg. Men jag har ingen annanstans att skriva. Så, här kommer en antologi över de senaste årens lama, halvhjärtade försök. Kalla det produktutveckling.
Er tillgivne,
Kapten Blå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar