Vårat besök ställde hela projektet på sin spets. Hade vi gått fel? Så här ska det ju inte se ut! Vi spelar oberörda och stegar fram i den välfyllda lokalen och når baren där jag tar första rundan med öl. På väg tillbaka till bordet sveper jag med blicken över publiken och tänker; ”vi är nog rätt, ändå”.
En lokal innanför en lokal – under alla ungdomsåren var ”kebaben” slutdestinationen innan vi beställde svarttaxi hem. Jag minns att jag sneglade in på lokalen innanför men vågade aldrig gå in – vilket ju så här i eftertankens kranka blekhet framstår som besynnerligt med tanke på valet av taxi.
Maten beställs i kebaben och ölen i baren i lokalen innanför. Genialiskt upplägg egentligen – två kassor men troligen en ficka. Själva inredningen andas ”vi hänger med” och nykläckt självförtroende. Panelen är av betsade plank i dov färg och golvet är städat. Jag vrider på huvudet och ser till min glädje det enda materiella beviset för sunk: spelautomaterna i hörnet!
Lagom till första ölen är svept kommer en tjej på runt 23 och hälsar på några av gästerna. De verkar vara familjemedlemmar. Någon minut senare serverar tjejen öl och torkar bord. Familjen samlas alltså på hennes jobb och passar på att släcka törsten. Det var nytt för mig.
Jag drömmer mig bort till Nordstans ölkaféer som jag bara har läst om i Göteborgiania. Det var på ölkaféerna som arbetarna gjorde slut på sin lön innan de gick hem för att upprepa samma procedur nästa dag. Och nästa. Idag är det transfereringspengar som står för ölnotan. Mina fördomar får fritt utlopp.
Folket är blandat vad gäller etnicitet, ålder och kön. Men inte klass. Öldrickare världen över – förenen eder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar